MED TÅG TILL WIEN

Vi åkte till Wien i början av september. Och naturligtvis blev tåget vårt färdmedel. Öresundståget tog oss från Sverige till Danmark och från Köpenhamn blev det tågbuss, färja och tåg till Hamburg där vi övernattade.

I väntan på tågbussen passade det bra med danska wienerbröd inför resan till Wien.

Tågen var snabba och bekväma, tidtabellen hölls och biljetterna bokades smidigt på nätet.

Klockan 07:29 gick tåget från Hamburg och ca 9 timmar senare anlände vi till Wien Hauptbahnhof.

Vi stannade fyra nätter och tre dagar i Wien. En av höjdpunkterna var mötet med Gerti. Ett kärt möte. Vi lärde känna varandra när jag som artonåring var i Wien en sommar. Trots att det var femti år sedan vi sågs fanns samhörigheten och minnena kvar.

Vi fick också träffa Gerti´s son och barnbarn.

På upptäcksfärd i Wien.

Hundertwasserhaus invigdes 1986 och ritades av den österrikiska konstnären Friedensreich Hundertwasser. Ett spännande och lekfullt hus med färg, träd och utsmyckningar.

Kunsthaus Wien.

På kvällen spelade Wiener Mozart Orchester i Musikverein – Gyllene salen, samma sal som nyårskonserterna sänds från. Vi fick lyssna på musik av Mozart, Haydn och Strauss.

Onsdag förmiddag tog vi bussen till Schloss Schönbrunn, Habsburgarnas forna sommarresidens, som uppfördes 1695-1713. Vi nöjde oss med att promenera i den vackra barockträdgården och titta på slottet utifrån.

På väg tillbaka till stan stannade vi på Belvedere 21 Museum für Zeitgenössische Kunst. Där ställde Monica Bonvicini bl a ut ”Flagging down up all night” och jag som vävnörd var tvungen att ta en bild!

Ett starkt minne från 1968 i Wien var stans goda ”eiskaffee” och på Café Mozart fick jag återuppleva smaken.

Stephansdomen är Österikes främsta gotiska byggnad, byggd på 1200-talet.

På slottet Albertina i centrala Wien såg vi konst ”Från Monet till Picasso”.

Här Modigliani´s Prostitute från 1918.

Apfelstrudel med grädde och kaffe är väl typiskt Österrike – och det smakade gott efter museibesöket.

Det blev ingen Donaukryssning men väl en båttur på Donaukanalen, då vi fick se staden från vattnet; byggnader, grönska och mycket graffiti.

Men Donau kunde också vara vacker blå …

På kvällen tog vi bussen till Kahlenberg varifrån vi hade en fantastisk utsikt över Wien. Vägen gick genom grönska och vinodlingar, lite unikt med vinodling inne i en storstad.

På väg ner stannade vi i Grinzing och åt på en Heurigen restaurang. Här serverades vin från senaste årgången och mat från buffén – och Samuel fick sin wienerschnitzel.

Tågresan hem gick samma väg som nerresan; tåg från Wien till Hamburg, övernattning i Hamburg och tåg från Hamburg till Köpenhamn. Allt fungerade jättebra och smidigt och det blir nog fler tågresor ner i Europa för vår del.

 

 

 

 

 

 

 

MED RÖTTER PÅ LANGELAND

Tillsammans med vännerna Lena och Göran gjorde vi en 4-dagarstur till Danmark. Vi körde över minst sju danska öar och upplevde både natur och kultur. Dessutom fick jag fotografera och inandas den miljö där mina förfäder levt.

Vi började med ett besök på konstmuseet Arken i Ishøj, söder om Köpenhamn.

Den australiensiska konstnären Patricia Piccinini och hennes utställning ”En kærlig verden” berörde och fascinerade. Hon berättar om hybrida fabeldjur och muterade människor som lever sida vid sida. Ett både ömsint och bisarrt uttryck.

Bron över Stora Bält tar oss till nästa ö – Fyn – och vi kör söderut.

På södra Fyn finns Nielstrups gård där min mormors mor Martha och mormors far Mikael träffades omkring 1860

Mikael kom från Bornholm och efter lantbruksskola i Köpenhamn och stipendievistelse i Skottland fick han arbete på gården. Och här fanns Martha som arbetade som mejerska. Tycke uppstod och så småningom bosatte de sig på Bornholm.

Kanske bodde tjänstefolket i den här byggnaden bakom herrskapets hus.

Nästa ö är Tåsinge och på Troense hotel inkvarterar vi oss för tre nätters boende. Här en selfie med hotellet i bakgrunden…

… och småbåtshamnen nedanför.

På Tåsinge besöker vi Valdemars slott från 1600-talet.

Nästa ö är Langeland och här har jag en del av mina rötter. Min mormors mor Martha Clausen föddes i Kragholm i Skröbelev 1845 där hennes far arbetade på lantbruk. Här är Fårevejle allé i Kragholm och en gammal gård som ligger på Kragholms vej.

I utkanten av Rudköbing ligger byn Pusselökke och här föddes min mormors morfar Claus Brun Andersen 1780.

Min mormors mormor Karen Madsdatter föddes 1805 i Södra Longelse, liksom hennes far Mads Rasmusen Toftemand, född 1762.

Och 1829 gifte sig Karen och Claus i Longelse kyrka.

På södra Langeland besökte vi Langelandsfortet som nu är museum om kalla kriget. U-båten fick bli kuliss till blommorna.

45 minuters båtfärd från Svendborg ligger Ærø – en mysig liten ö med kullerstensgator och vackra hus. Några timmar fick vi att flanera runt i Ærøkøbing innan färjan tog oss tillbaka till Fyn.

På Fyn ligger Egeskov slott med sin fantastiska trädgård, där sensommarblomstren fortfarande blommade.

Resan hem gick över öarna Lolland och Falster och i Sakskøbing på Lolland såg vi utställning ”Lys over Lolland” i gamla sockerfabrikens lokaler. Bl a visades ett antal stora gobelänger från Kungliga Franska Gobelinfabriken i Paris.

Danmark har mycket att erbjuda, avstånden är korta, folket gemytligt och kombinationen av vägar, broar och färjor gör resan variationsrik. Tack till Lena och Göran för trevligt ressällskap.

SKÅNELEDSVANDRING PÅ VEN

Traditionsenligt vandrade vi, hela gänget, på Skåneleden i sommar. I år blev det två dagar på Ven – den fina, lilla ön som ligger i Öresund, mitt emellan Sverige och Danmark.

Här laddar vi med fika innan första dagens vandring; Helena, Göran, Göran, Kerstin, Lena, Samuel och jag bakom kameran.

Att vandra går lagom långsamt. Vi hinner se och uppleva natur och kultur, vi har god tid att samtala om allt och inget och vi får umgås på ett fint sätt.

Tycho Brahe är öns store man och här går vi förbi hans underjordiska observatorium, Stjärneborg. Brahe levde 1546-1601.

Nästan överallt ser man havet…..

…och på vissa ställen är kustremsan mycket brant – Backafallen.

Durumvete odlas på Ven, en av de få platser i Norden där odling är möjlig.

Björnbärsblommor …

… och mogna björnbär växte sida vid sida.

St Ibbs 1200-talskyrka ligger vackert ovanför Kyrkbacken …

… med utsikt mot Danmark.

Tycho Brahe hade en egen bänk i kyrkan och här syns ättens adelsmärke.

Vens kulturhus ligger i Frälsningsarmens gamla lokal …

… och passande nog pågick just nu en textil- och keramikutställning.

Alpackan tittar nyfiket på oss – ett djur som ger underbart fin och mjuk ull.

Kärleksstigen – en vacker promenadväg och, enligt traditionen, en viktig plats för de nyförälskade.

Namnet Ven betyder den skumomflutna.

Efter två fina dagar på Ven lämnar vi ön med färjan som tar oss tillbaka till Landskrona.

 

BALTIKUM RUNT

En vecka i slutet av maj reste vi Baltikum Runt med buss.

 

Resan startade i Malmö och efter Öresundsbro, Danmark, Tysklandsfärja och Tyskland övernattar vi i den polska staden Koszalin. En liten medeltida stad. Nästa dag fortsätter turen genom Polen och vi kör genom ett bördigt jordbrukslandskap till Gdansk.

Gdansk är en gammal stad som varit skådeplats för viktiga händelser i dess 1000-åriga historia.

 

Poseidonstatyn vid Långa Torget.

En ung musikant.

Stadspromenad i Gdansk med Mariakyrkan i bakgrunden.

Framåt kvällen kommer vi fram till staden Gizycko som blir vårt hem för natten. Innan vi sedan lämnar Polen blir det besök på Varglyan där Hitler bodde 1941-42 och varifrån han ledde anfallet mot Sovjetunionen. Här finns ruinerna efter ett antal bunkrar och vi promenerar runt i grönskan.

Vi kör sedan in i Litauen och bor två nätter i Vilnius. Där blir det stadsrundtur med buss och till fots.

Morgongryningens port leder in till gamla stan i Vilnius.

3 mil utanför Vilnius besöker vi Trakai och den gamla borgen som är belägen på en ö.

I Trakai finns en liten judisk minoritet – Karaimer. På deras hus finns alltid tre fönster på gaveln; ett för Gud, ett för familjen och ett för fursten.

På kvällen i Vilnius äter vi middag i TV-tornet, 165 m upp. Restaurangen snurrar sakta och vi har en fin utsikt över Vilnius.

På väg norrut mot Lettland besöker vi Korskullen – ett pilgrimsställe för Litauenborna. Flera gånger har makthavarna rivit ner korsen och försökt förhindra nya, men förgäves.

Nästa land på vår resa är  Lettland och på väg upp till Riga stannar vi till vid havet och Jurmala, en 2 mil lång fin sandstrand. Det är 13° i luften och 10° i vattnet – så något bad blev det inte!

Riga var Sveriges största stad under 1600-talet och Svenskporten är ett minne från den tiden.

Frihetsmonumentet med Milda som håller tre stjärnor som symboliserar landets tre historiska regioner.

Vakter framför monumentet och en liten flicka som lägger blommor för att hedra de oppositionella som vågade stå upp mot kommunistregimen.

Centrala Riga med floden Daugava.

I närheten av Riga besöker vi Rodel- och skejletonbanan. Om Sverige får OS 2026 skall rodeltävlingarna hållas här.

Nationalparken Sigulda ligger 5 mil öster om Riga och vi besöker det medeltida slottet Turaida. I närheten finns grottor med färskt källvatten.

 

Efter två nätter i Riga bär det av norrut mot Estland och dess huvudstad Tallinn. På vägen dit stannar vi till i Pärnu för lunch. Bl a får vi smaka den estniska efterrätten Kama; syrad mjölk, grädde, havre och tranbärssylt.

Gamla stan i Tallinn har en vacker stadskärna med gamla byggnader och kullerstensgator. Delar av den gamla stadsmuren finns kvar. Stan sjuder av liv; restauranger, affärer, konstnärer mm.

Alexander Nevskijkatedralen, som ligger på Domberget, är rysk-ortodox.

I Kadriorg är den vackra barockparken en oas i staden och här finns också det moderna konstmuseet Kumu.

En spännande utställning såg vi på fjärde våningen med den amerikanska modeskaparen Rick Owens.

Sista natten reser vi med färjan från Tallinn till Stockholm. Tankarna går då till Estonias förlisning och i Tallinn finns ett minnesmonument, Bruten linje,  med alla omkomnas namn inristande.

Stockholm välkomnar med en vacker morgon och med buss genom Sverige är vi åter i Malmö på kvällen. Vi har rest genom sju länder och en duktig guide har gett oss ny kunskap i 1900-talets historia.

STRIK BORNHOLM

Första veckan i september bjöd Bornholm in till sin tredje Stickfestival. Allinge var värdby, solen sken och Bornholm visade sig från sin bästa sida. Jag åkte dit med vännerna Maggan och Eva, båda hängivna stickerskor. För dem var det första gången på Bornholm och för mig – jag har tappat räkningen, men många gånger har det blivit. Här finns mina rötter på mors sida och ön har en särskild plats i mitt hjärta.

Festivalen bestod av mässa, kortkurser och föreläsningar. Många kvinnor hade hittat dit, samt en och annan man. Och överallt stickades det.

Vi var med på en kortkurs – ”Fineste finesser til dit strikketöj” med Hanne Pjedsted. Här fick vi lära oss att sticka fina knapphål och fina kanter. Och roligt hade vi.

Det finns så mycket att se på Bornholm och några utflykter hann vi också med. En kväll körde vi till Hammershus fästning, en gammal borg från tidig medeltid som nu står i ruiner. Den ligger strategiskt och vackert på norr.

Gudhjem är en liten mysig by som ligger så vackert vid havet. Från Bokul hade vi en fantastisk utsikt österut och nere vid hamnen blev det fika och stickning på ett café i solen.

En förmiddag gick vi på snapsrunda. Vår guide Thomas visade vanliga vilda växter och berättade  inlevelsefullt hur användbara de är i matlagning. Kirskål och maskros och andra ”ogräs” blir delikata kryddor. Han visade också hur man kan smaksätta snapsen med kryddor och alla fick vi provsmaka.

Rökt sill hör Bornholm till. Skorstenarna på rökerierna har sin speciella form. ”Sol över Gudhjem” är ett smörrebröd med rökt sill och en äggula som symboliserar solen.

I mässhallen erbjöds garn i mängd. Bornholmsk Lammullsgarn tillverkades av ull från bornholmska får som betat vid Hammeren.

”Nordbornholms flotteste karklud” var en tävling som skulle kora den finaste stickade disktrasan. Ca 30 inlämnade disktrasor ställdes ut och besökarna fick lämna sina röster. Jag deltog med min linnedisktrasa och fick ett hedersomnämnande.

På väg tillbaka till Rönne och färjan tog vi vägen om Dueodde. Bornholms fantastiska playa, med oändliga dynor av vit, fin sand. Och det blev ett dopp i havet.

I Pedersker finns Vingården Lille Gadegård. Här idkas både vinodling, tillverkning och försäljning.

På väg till Rönne är ett besök i Nylars ett måste. I denna by föddes min mamma och i den här rundkyrkan vigdes mina föräldrar för snart 70 år sedan.

På återseende Bornholm!

 

 

ARMENIEN OCH GEORGIEN – DÄR EUROPA MÖTER ASIEN

Vi reste i Armenien och Georgien under 10 dagar och fick uppleva två nya länder, med gammal kultur och kristendomens vagga, höga berg och djupa dalar, god mat och dryck samt ett vänligt och tillmötesgående folk.

Vi börjar i Armenien och besöker det gamla Haghpatklostret från 900-talet som ligger vackert i norra Armenien. Som så många andra byggnader finns den med på UNESCO´s världsarvslista.

På vår väg söderut kör vi förbi Sevansjön, en färskvattensjö som ligger 1900m över havet. Vattennivån sänktes 20m under Sovjettiden och klostret som då låg på en ö, finns nu på fastlandet.

Jerevan är Armeniens huvudstad och Moder Armenia står staty med svärdet i handen för att skydda staden mot fienden.

Kaskaden – monumental trappa och konstmuseum i Jerevan.

Armenien är landet av aprikoser och konjak.

Echimedian – Armeniens kyrkliga centra…

…där vi också mötte den här gamla mannen.

Vi åt vi lunch på en skola för funktionshandikappad ungdomar, där konst och hantverk var viktigt. Den här tjejen ville gärna visa sin väv.

Museet för det armeniska folkmordet.

Berget Ararat är nationalsymbol för Armenien. I dag ligger det i Turkiet, men är vackrast från Armenien.

Geghardklostret från 400-talet är dramatiskt placerat i en bergsklyfta.

En helig källa kommer ur klippan och Samuel låter sig väl smaka.

Ararat konjak är Armeniens nationaldryck och har producerats i landet sedan 1887.

På väg….

På väg norrut, till Georgien, stannar vi till vid ruinerna av Amberdfortet, som en gång var en av de främsta försvarsanläggningarna i Armeniska kungariket.

Vi korsar gränsen och fortsätter vår resa i grannlandet Georgien. Forntidsstaden Uplistsiche, som huggits direkt ur bergväggen, fungerade 600 fKr – 100 eKr som ett förkristet religiöst centrum där solgudinnan dyrkades. På 600-talet gjordes det om till kyrka och idag kan vi gå in i de 2500 år gamla grottorna.

I de ortodoxa kyrkorna måste kvinnorna ha en sjal på huvudet och överallt kunde vi tända ljus, be en bön och skänka en slant till behövande.

Josef Stalin föddes i Gori i Georgien och kring hans barndomshus har ett museum byggts upp med bl a hans bepansrade järnvägsvagn.

I Mtsketa besöker vi Svetitskovelikatedralen, den näst största kyrkan i Georgien, och där får vi se ett litet barn döpas.

Vi kör norrut mot Kaukasusbergen längs den sk Georgiska militärhuvudvägen, genom ett vackert landskap och upp mot ryska gränsen.

I byn Stepantsminda byter vi bussarna mot små jeepar och fortsätter upp till Heliga Trefaldighetskyrkan som ligger helt isolerad på en bergstopp. Detta läge har gjort kyrkan till en nationalsymbol för Georgien.

Maten i Georgien är god och smakrik och här görs Chinkali – ett knyte fyllt med kött, ost eller svamp.

Det georgiska godiset, churchkhela,  görs av druvaft i vilket man doppar nötter trädda på en tråd och som sedan får hänga och torka.

Det traditionella georgiska vinet lagras i lerkärl som är nergrävda i jorden och vi får provsmaka både rött och vitt georgiskt vin.

Tbilisi är Georgiens huvudstad och genom staden flyter floden Mtkvari.

Moder Georgia – som har en skål med vin i ena handen för de som kommer som vänner och ett svärd i andra handen för de som kommer som fiender.

Frihetsbron

Marknad i Tbilisi och Samuel träffar en knivtillverkare som med intresse tar del av Samuels egentillverkade knivar.

 

På återseende!

KHMERERNAS RIKE

Under två veckor har vi följt khmerernas historia i Thailand, Kambodja och Vietnam. Vi har tagit del av en grym historia men också sett hur länderna så sakta utvecklas efter år av krig. Vi har mött ett vänligt folk, ätit god asiatisk mat och tagit oss fram med buss, båt, tuk-tuk och cykel.

Resan började i Thailand där ljusfestivalen Loi Krathong pågick.

Läskande kokosmjölk i Thailand

Vackra vårrullar i Kambodja

Familj i Battambang

Nätfiskare

Wat Phnom Banana

Tuk-tuk-tur

Angkor Thom

Ta Prohm-templet

Angkor Wat

Tonle Sap-sjön

En hel by uppbyggd på pålar i vattnet

Skolbarn på väg hem från skolan

Spiderville – med delikatesser som spindlar!

Killing fields – minnesmonument över människor som misshandlades och dödades av röda khmererna

Thol Svay Prey High School – röda khmerernas S-21 fängelse

Två överlevande sitter varje dag och signerar böcker

Med båt från Phnom Penh till Vietnam

Gränsen mellan Kambodja och Vietnam

Mekongfloden

Chau Doc

Cykeltur mellan vietnamesiska risfält

Riset ligger för torkning på gatan

Chamfolket lever i byar på floden – träffade en vävkompis

Dagens lunch – krokodilkött!

Flytande marknad

Cu Chi – tunnlarna som byggdes av Vietcong. Ett snillrikt system i den vietnamesiska djungeln på 250 km – i kampen mot de amerikanska soldaterna. Här lufthål!

Ho Chi Minh-sandaler av gamla bildäck.

 

Oavhängighetspalatset

Stridsvagn som intog palatset 1975 när Sydvietnam kapitulerade.

Ho Chi Minh-city (Saigon) och alla vespor i trafiken